Jag läste för några dagar sedan på en annan ölblogg om en kille som råkade förstöra en hel sats med öl för att det oxiderade i jäshinken. Det gick till på följande sätt:
Efter primäsjäsningen så tappade han om ölet till ett annat kärl o torrhumlade osv och sedan kallkraschade han ölet i ett tredje kärl. Men det tredje kärlet var inte det han brukade använda så han hade ett ganska så stort ”tomrum” i det kärlet vilket innebar att det var ganska mkt luft i kärlet också.
När man kyler ner en vätska till ca 1 grad lr dyl så ökar densiteten på vätskan och den tar upp det som finns runtomkring. I detta fall så blev det luften som fanns i jäshinken och då oxiderade ölet så han fick slänga det.
Då började jag fundera, för det första så har jag aldrig upplevt detta som något problem. Men det fick mig ändå att ändra några av mina rutiner. Efter lite diskussion med en kompis så kom jag fram till att det är nog ganska onödigt att tappa om ölet till ett annat kärl för sekundärjäsning/torrhumling lr dyl. Fr.o.m. nu ska jag försöka hålla mig till ett enda kärl så mkt jag bara kan. Vi kan ta mina nästkommande 2 brygder som exempel.
Skägget ska inte torrhumlas eller dyl så det blir extremt enkelt. Först så jäser jag i en hink. När det jäst klart så låter jag det stå vid lite varmare temperaturer i några dagar bara för att jästen ska få städa lite och sedan kallkraschar jag det direkt i primären till ca 1 grad. Då bör kärlet vara fyllt med koldioxid och inte luft nämligen. Efter en vecka så så tappar jag försiktig om ölet till tapphinken och försöker få med så lite bottensediment som möjligt. Sedan primar jag denna vätska åsså har jag tänkt tillsätta lite jäst för kolsyrejäsning och sedan är det bara att flaska. Jag har inte bestämt mig för om jag ska låta vätska värmas till rumstemperatur ännu. Detta kan påverka hur mkt kolsyra det är i lösningen eller ej och då måste jag kompensera för det.
När jag ska brygga Orca! 2 så är det samma procedur förutom att den dessutom ska torrhumlas, då hade jag tänkt som så att jag helt enkelt får vara väldigt försiktig och stoppa i humlen i primären i 3 dagar och hoppas att så mkt koldioxid som möjligt stannar kvar och skyddar ölet. Sedan tar jag ur humlen (försiktigt igen) och kallkraschar sedan. Då hoppas jag att det ska finnas nog med koldioxid kvar för att ölet inte ska oxidera. Jag tror inte det behövs så extremt mkt kolsyra egentligen så det borde gå bra.
Nu kan man tycka att detta kanske är ett ”icke problem” då jag inte upplevt det tidigare men jag tycker om att pilla med såna här rutiner och alltid försöka bli bättre på det jag gör. Kan jag göra det med en sån här grej så tycker jag det är skitkul. Jag kommer dessutom få erfarenheten att faktiskt ha testat den här tekniken och då kan jag dela med mig av mina erfarenheten till andra senare.
Nog om det, nu ska vi ta en långpromenad med hundarna:)
Aron Otterbo 